Text & foto: Anna Granberg

Resan till Miaofolken 29/6 till 13/7 2010 var en fantastisk upplevelse!

Vi blev en stor grupp- sammanlagt 21 personer som reste, alla med en öppenhet och en vilja att lära sig nya tekniker och broderisätt.

Vi landade i Kanton och hade tur: regnen – de värsta på många år höll upp under hela resan och vi fick till och med vara med på den spännande sidenfärgningsteknik som enbart går att utföra när det är sol.

I Kanton, där de färgade sidentyg.

Vi for till en liten by utanför Kanton och såg hur de färgade sidentyg med hjälp av jams, sol, flodslam och gräs och de fick fram tyg med två olika färger. Den gamla metoden ger en vacker brun färg på ena sidan och en svart nyans på andra. Vi är en av de första grupperna som sett färgningstekniken och det kändes häftigt. I Kanton var det fulla upplevelsedagar med allt från Daoisttempel, Sidenfabrik och tygmarknad.

Men huvudsaken i vår resa var broderiveckan i Kaili och dit anlände vi på fredagen. Kaili ligger i provinsen Guizho som är en av de fattigare provinserna i Kina. Provinsen är känd för ”the triple three”:

-There are not three sunny days together, they do not have three feet of land on the same spot, the local people do not have three pieces of silver”.

85 % av området är skogsmark som är för brant att odla på. Broderikursen började på måndagen och innan det hann vi se ett nyöppnat museum ”MuRelic – Museum of Zeng Xianyangs’s collection”. Dottern till Zeng- Janila har ordnat och visar faderns samling av broderier utifrån Miaofolkens symboler och tankesätt. Det kändes som ett bra sätt att närma sig broderierna. Vi fick se de fantastiska små stygnen som kvinnorna använder sig av.

Dagen efter upplevde vi Miaofolkens danser och traditionella välkomstceremoni i byn Datang, Danserna har ceremoniella innebörder och utförs normalt vid olika händelser och festivaler. De påminner lite om kvaddans från Island. Fantastiskt sätt att se den byns dräkter på.

På söndagen var vi på Kailis söndagsmarknad där allt kunde köpas bland annat broderimaterial av olika slag. På söndagens eftermiddag besökte vi en by och såg hur man tillverkade papper av Mullbergträdets bark och vi åkte till Qing Man Miau Zhai byn där vi fick se hur man

framställde det tyg som är unikt här – först färgat med indigo och sedan behandlat med oxblod och äggvita som slås in i tyget i omgångar, så att tyget så småningom får den blanka svartblå lyster de önskar.

Själva broderikursen började på måndagen i San Ke Sha där Mrs Yang Jianghong har startat sitt museum och sin broderiskola. Hon försöker skapa en möjlighet för kvinnorna i byarna att kunna fortsätta brodera, hitta försörjningssätt och att utveckla sitt broderi. Vi fick gå runt i hennes museum där hon samlat byarnas unika broderier och hängt dem så att man ser hur de använts i dräkter och som utsmyckning. Utställningen är kompletterad med foton.

På översta våningen i sitt hus har hon ett stort konferensrum där vi satt och broderade med kvinnor från en del av byarna runtomkring Vi fick börja med att tillverka varsitt traditionellt nålbrev, där vi fick förvara materialen till de olika kursdagarna. På eftermiddagen fick vi först pröva att tillverka egen ”gimptråd”, Förr använde man tagel mitt i tråden men nu har man en vanlig kärntråd som vi snurrade silketråd runt. Vi fick sedan själva pröva de mönster Miaokvinnorna brukar göra med den tekniken. Under veckan var vi ute i olika byar tre dagar, blev inbjudna i folks hem hos dessa skickliga brodöser, som ofta inte ens kunde kinesiska och de lärde oss sina olika tekniker.

Vikt broderi

Vi lärde oss ”folded embroidery” där man viker små tygbitar i geometriska mönster och syr fast dem, dubbelnålsbroderi där man fäster en kraftigare tråd som läggs i rundlar med en tunnare tråd bandtillverkning i en teknik som liknar knyppling och bandbroderi där man viker de band man tillverkat och fäster med en mycket fast läggsöm och mycket annat.

Kontrasternas Kina.

Den värme som vi mötte kändes fantastisk och deras välkomstceremonier med risvin gjorde att jag någon eftermiddag hade svårt att brodera då ögonen såg i kors. Kvinnorna sjöng sina speciella sånger förutom att de lärde oss olika tekniker – tålmodigt rättade våra försök.

Miljön runt var helt fantastisk- höga berg där luftfuktigheten gör att allt är grönt, vägarna är värre än i Norge, ibland verkade bussen möta sin bakdel i en hårnålskurva. Vid ett tillfälle fick vi alla gå ur bussen medan föraren trixade den igenom en extra trång passage. På grund av alla regn var det mycket ras av sten och jord på vägarna och en by kunde vi inte åka till eftersom vägen inte fanns kvar.

I en by var vägen till lunchen ett helt litet äventyr i sig där vi balanserade över en ravin och gick på den smala stig som fanns mellan terrassodlingarna. Men helt klart var utflykten värt det, att brodera den eftermiddagen med utsikt över bergen kändes magiskt.

Som ni hör var detta en total upplevelse. Underbar på många sätt och jag tror att flera med mig är tacksamma mot Kerstin Andersson på Kinaresor som arrangerat denna resa åt oss i BRAK. En ny resa är planerad till 2012 och emellan är det tänkt att en ny resa till Zardosi broderiet i Agra ska komma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.