När vi, maken och jag, i våras bestämde oss för att tillbringa några septemberveckor på den grekiska ön Lefkas hade jag ingen aning om existensen av the Karsaniki Stitch. Inför resan läste jag på lite om ön och fann på ett par ställen blänkare om bergsbyn Karia som tydligen var känd för sitt karakäristiska broderi.

Ett antal broderiaffärer skulle finnas i byn. Naturligtvis blev jag väldigt intresserad. Inte nog med att jag skulle få njuta av Medelhavets lena, ljumma, turkosa vatten utan även av broderiska upplevelser.



Så kom äntligen dagen då vi skulle bege oss till Karia. Dit kom vi på slingriga bergsvägar, sista biten med taxi eftersom bussen inte stannade och plockade upp oss där vi stod och väntade vid hållplatsen. Aldrig har vi upplevt på någon annan ö att man måste stiga ut i vägen och livligt vispa med armarna i luften för att få följa med. Högt uppe i det vackra gröna bergslandskapet låg Karia dock och väntade på oss. Genast såg man att det textila spelade roll i byn. Längs de små gatorna och i trädgårdar hängde textilier till salu och gott om småaffärer med textil inriktning fanns, som utlovat.

I Maria Aravanis affär hittade jag bland mängder av andra broderier det karsaniska broderiet som fått namn efter byn Karia. Ibland kallas det också lefkadiskt broderi efter öns namn. Maria själv hade broderat och visade mig både färdiga och oavslutade broderier. Mycket vackra, strama, disciplinerade och strikt geometriska mönster på allt från stora dukar till små tabletter mestadels broderade med gulskimrande eller silvergrå trådar påminnande om moulinégarn, dukades upp inför mina ögon. Naturligtvis trängdes frågor i mitt huvud, frågor som jag inte kunde ställa eftersom Maria, liksom de flesta greker över 30, inte talar någon engelska överhuvudtaget. Inget annat språk heller. Nu blev det besvärligt men jag uttalade namnet Maria Stavraka, som varit nämnt på något ställe där broderi omnämndes, och då plockade Maria Aravani fram ett gammalt tummat häfte, slog upp en bild av en gammal kvinna och visade mig. Detta var Maria Stavraka och jag förstod av mängden text som omgav bilden att här fanns en historia. Min frustration över att jag inte fortsatte med kvällskurserna i nygrekiska som jag deltagit i för ett antal år sedan kändes väldigt besvärande just då.

Vi knallar vidare i byn. Det är 30 grader varmt och det är synd om maken som måste gå in i nästan varje affär med mig. Han är min fotograf så han har inget val. Dessa affärer är fulla av traditionella vävnader, mattor, dukar och allt man kan tänka sig men inte alla har Kariabroderier. En del butiker har ett museitänkande. På väggarna hänger antika klänningar och andra plagg med broderier på. På ett ställe arbetar en tjej i 30-årsåldern och hon vågar tala allt mera engelska i takt med att min glädje stiger. Hon berättar att det finns ett hembygdsmuseum i översta änden av byn.

Uppför – uppför – uppför med förväntansfulla steg! Så ser vi skylten! Vi knegar uppför trapporna och tas där emot av Theodoros Katopodis som suttit i skuggan och tagit en tupplur. Allt i museet handlar om textil och det är Theodoros som själv skapat detta minnesverk över byns textila historia. Han glöder av berättariver och guidar oss runt på ”grengelska”. Dock förstår han inte mina följdfrågor och blir ibland litet irriterad över att jag inte kan hålla tyst och låta honom rabbla sina inlärda texter i fred. Det blir många skratt och tokigheter när jag försöker göra mig förstådd med kroppsspråket. Men när vi till sist lämnar Theodoros och hans museum är jag nöjd.

I Karia har kvinnorna alltid hållit på med textilt skapande. Det byzantinska broderiet låg till grund för broderandet. Det är här Maria Stavraka kommer in i bilden. Hon föddes i byn omkring 1860. Tio år gammal faller hon olyckligt från ett träd och skadar sin högra hand som så småningom måste amputeras. Senare råkar hon ut för samma sak igen och den vänstra handen skadas, dock inte lika allvarligt som den högra. Man kan undra om Maria Stavraka klättrade i träd av lust eller för att hon var tvingad att plocka bär eller frukter. Jag vill gärna tro att hon var full av klätterglädje och upptäckarlust, att hon var en fri själ som ville mer än bara vara på marken. Maria var nu handikappad och knappast arbetsför och inte alls gångbar på äktenskapsmarknaden. Hon levde enligt berättelserna ett eländigt och undanskuffat liv.

Som nittonåring vallade hon getter i bergen utanför byn då himlen plötsligt öppnar sig och ett brinnande träd faller ner framför henne. Ur flammorna stiger en röst som uppmanar henne att gå till sin by och lära flickorna brodera. Maria antog uppmaningen, började lära sig brodera med sin vänsterhand, blev så småningom en skicklig brodös och utvecklade en egen broderistil, the Karsaniki Stitch! När hon ville starta broderiskola för flickorna i byn mötte hon på stort motstånd från byborna. De bemötte henne på ett förödmjukande sätt. Hon var ju ingenting värd i sitt tillstånd. Dock kommer en broderiskola till stånd med stöd från en f.d soldat vid namn Agiris Stavrakas. De var inte släkt, efternamnet till trots. Denne man hade skadat sina ben i batalj och återvände från kriget som en bruten man. Maria lärde honom att brodera och det sägs att han blev duktig på det.Vips! så fick broderiet status! Agiris stöttade Marias strävan att starta skola för flickorna och på så sätt kunde hon sprida sina kunskaper.

Hon gick nu under namnet Maria Koutsohero, Maria den enarmade. Theodoros´ familj upplät ett rum i sitt enkla lilla hem åt Maria, det hem som nu hade blivit museum. Där höll hon sina lektioner och där stod hennes säng. I den finns fortfarande en vit kudde med röda broderade slingor runt initialerna M och D. Vem var då D? Han var hennes hjärtanskäre som hon inte kunde inte få. Hon hade sitt handikapp och så var hon ful! Denna kudde sov hon på resten av sitt liv.

Theodoros minns hur undervisningen gick till och instruerar mig handgripligen. Längs väggarna finns väggfasta bänkar och framför varje plats står en ca 30 cm hög stubbe. På den ska fötterna vila, visar han. Sedan kommer han med en bit tyg vars ena ände han klämmer fast mellan mina knän(!!!) Sedan fäster han den andra tygänden med en säkerhetsnål i mitt klänningstyg. Därefter förser han min vänsterhand med nål och tråd samtidigt som han stoppar min högra arm bakom min rygg. Nu skulle det broderas. Men inte nog med det! Det ska broderas från avigsidan så att denna ska bli lika perfekt som framsidan?!?! Inget lustbroderi här inte! Lika bra att lära sig brodera ordentligt från början. Det är inte svårt att förstå att det inte längre finns många kvinnor kvar som behärskar tekniken.

När jag nu vet hur Kariabroderier ser ut finner jag dem i kyrkor och kapell runt ön. Ja, till och med i en matvaruaffär säljs det broderier. På en hylla ligger de prydligt inslagna i plastpåsar. Det är damen i kassan som broderat dem. De är dyra men kunde vara mycket dyrare, tycker jag. Kariabroderiet måste ju vara oerhört tids- och precisionskrävande.

I Nidri, en större by på öns östkust, hittar jag Eleni och Maureta, mor och dotter, som driver en affär i vilken de säljer egenproducerad olivolja, olivtvål, honung och mandel. Ett hörn i den rymliga lokalen har inretts som ett litet museum med Elenis arvegods, däribland en hel del textil. Hon själv broderar karsanikibroderier i pastellfärger. Dem säljer hon också i butiken. Jag ber Maureta fråga sin mamma om hon broderar från avigsidan. Maureta tittar litet snett på mig men ställer frågan till Eleni som svara: NE! vilket btyder JA! Maureta blir förvånad och säger till mig att detta hade hon ingen aning om. Då knep det till av smärta i mitt broderihjärta. Visst förstår jag att dagens tjejer inte vill underkasta sig den självdisciplin som karsanikibroderiet kräver men måste det ta slut här? Finns det ingen på ön som kunde gå i bräschen för ett friare broderisätt grundat på Maria Koutsoheros stygn?

Någon pensionerad BRAK-medlem som känner sig manad att flytta till Lefkas? Där är vackert, må du tro!

Text: Gunilla Hildén
Foto: Daniel Schill

6 reaktioner till “Reseberättelse: På jakt efter Karsanikistygnet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.