Lena Andersson, Yngsjö – Mitt broderi och jag

Min livsväg har varit brokig och krokig. Utbildade mig till Förskollärare och jobbade inom barnomsorgen i Kil under 20 år. Året när jag fyllde 40 styrde mina steg mig till Stockholm och utbildningen Högre hemslöjdsutbildningen på Handarbetets vänners skola. Sommaren 1992 praktiserade jag på ”Slöjdsommar 92” Hemslöjdens stora slöjdutställning på Liljevalchs konsthall. En dröm hade gått i uppfyllelse.

Efter avslutad utbildning åkte jag med ”Slöjdtåget” runt i Sverige och våren 1995 fick jag jobbet som Intendent på Halmens hus i Dalsland. Efter 5 år med att bygga upp museets verksamhet, lockade jobbet som hemslöjdskonsulent i Västra Götaland, flyttade till Skövde. Under några år var jag placerad på Nääs och jobbade med att utveckla slöjdkurserna. Vägen ledde vidare till Skåne och Malmö. Jobbade med ett projekt riktat mot skolorna och halvtid i Hemslöjdsbutiken. 2008 flyttade jag så till Yngsjö och min ungdomskärlek. Avslutade mitt yrkesliv med 8 år i Blekinge.

Jag har alltid broderat


Broderiet var redan när jag var sju – åtta år en del av min överlevnad. Jag var ett barn som lätt fick infektioner med långa perioder av frånvaro från skolan. Det var då mamma gav mig nål, tråd och tyg. Det blev många korsstygns- och plattsömsdukar med räknande av trådar.

På gymnasiet hade jag Slöjd och jag fick ett stipendium på 100 kronor för mitt ”Fria broderi”. Min slöjdlärare räckte över det lilla stipendiet med orden: -Fortsätter du så här har du din föda betald!
Om hon hade vetat hur rätt hon skulle få!

På Handarbetets Vänner fick mina broderifingrar en nytändning.
Allmogens broderier och landskapssömmarna var en rik källa att ösa ur. Mina ögon såg något som jag tidigare inte sett. Sparsamheten, noggrannheten, kreativiteten, som det aldrig gjordes avkall på.

Så började jag längta efter färger och kraftigare tyger. Vägen ledde mig till Orienten och Skåne. Min inspirationskälla blev, kelimvävar, skånskt yllebroderi, flamskvävning, skarvsöm, påläggssöm, Paracastextilier, ökenkvinnornas täcken från Kutch. Listan kan göras lång.

Jag riktigt frossade i tyger och garner i alla mustiga färger”. Lena Andersson.

Lena Andersson, yllebroderi.

Den största utmaningen i mitt yrkesliv blev att utveckla Blekingesömmen” Lena Andersson.

Så nu var jag tillbaka till de tunna tygerna, de tunna trådarna och de ljuva – ljusa färgerna. Jag kastade ut min livlina och började förändra Blekingesömmen. Grå-Svarta fåglar på rött tyg. Svarta blomsterslingor. Ja det blev stora protester. MEN jag segrade. 2015 öppnade vi en fantastisk utställning på Blekinge museum, Blekingesöm med nya vingar – Broderiglädje.

Idag är det Sashiko broderiet som tar min tid. Jag inspireras av tygerna ”De pratar till mig” hur jag ska brodera. Att leta i min mors lapplåda har varit och är en inspirationskälla.

När det som inte får hända inträffar

Jag vaknade 22 juli 2011 med den högra handen uppsvälld. Kunde inte gripa med den och smärtan gick upp i armen mot nacken. Jag var förlamad! Glömmer aldrig den dagen. Samma dag som Breivik gick lös på Utöya.

Min kropp var slut, konstaterat utmatnings syndrom och så småningom fann man orsaken till min förlamning. Ett groteskt diskbråck i nacken. Min största skräck var att inse att jag kanske inte skulle kunna ”fatta en nål” igen. Insåg att jag då fick glädjas ”åt det jag redan åstadkommit” Operation och rehab. Så småningom lyckades jag ”fatta nålen”. Min rehab blev och är fortfarande BRODERI.

Zokin. Dammtrasa på japanska.

Inspirationen växer på nytt


Efter att jag avslutat mitt yrkesliv som Hemslöjdskonsulent med att inspirera och utbilda andra, både barn och vuxna var jag ganska tömd på inspiration för att själv skapa igen. Men jag hade en längtan.

2016 fann jag på Instagram att det fanns lediga platser på en 7 veckors kurs på distans i SASHIKO broderi, på Västerbergs folkhögskola. Sashiko hade jag inte testat tidigare men varit nyfiken på.

Sagt och gjort jag anmälde mig och kom med. Bland det bästa jag gjort. Det blev min teknik från första dagen. Att göra intressanta broderier utan att stygnen behöver vara raka och vackra. Har broderat tidigare med ”upp och ner” stygn, förstygn men att brodera sashiko var något helt annat. 2017 reste jag till Japan på en textilresa och jag blev också tagen av landet.

Liljevalchs Vårsalong 2020

Jag har funnit ett sätt att vara kreativ på. Att med nål och tråd använda och återbruka tyger och garner är så tillfredställande.

Hösten 2019 fick jag en ingivelse att jag skulle anmäla mig till ”Liljevalchs Vårsalong 2020”. Tanken att göra något sådant hade aldrig kommit till mig tidigare. Jag berättade inte för någon, inte ens för min man. Tänk den dagen när kuvertet från Liljevalchs kom, höll jag på att svimma. ”Inte trodde väl jag…”.

Tre broderier kom med och nu var det plötsligt ”Verk” och jag var ingen brodös, utan Konstnär. Helt fantastiskt.

Att få ett erkännande för mitt broderi var och är fortfarande overkligt. Jag märker också att mitt skapande tas mer på allvar.

Styrelsemedlem med likasinnade

Har varit medlem i Täcklebo under många år. Främst genom mitt arbete. Var med och startade upp en lokalgrupp i Skövde bland annat. När jag sen skulle lämna mitt yrkesliv kände jag saknad av likasinnade och fann i Kristianstad flera som var medlemmar men det fanns ingen lokalgrupp. Sagt och gjort så startade vi en lokalgrupp 2016, Glädjestygnen.

2017 blev jag invald i Täcklebo styrelse. Jag var egentligen inte så intresserad av styrelsearbete och var ganska trött och sliten i min kropp, men tackade ja. Jag har inte ångrat det beslutet. Vi har haft så mycket roligt och vi har utvecklat föreningen under mina år och jag har fått många nya vänner.

Nu tycker jag igen att det är roligt och inspirerande att ha kurser. Har haft ett antal inspirationskurser åt Hemslöjden. Undervisat på Glimåkra Folkhögskola och nästa vecka ska jag ha en 4 dagars kurs i Täcklebo Broderiakademi regi på Löftadalens folkhögskola.

”Att varje dag göra några stygn är en ynnest”, Lena Andersson konstnär.